Railay

I söndags lämnade vi härliga Koh Lanta för att avsluta vår resa med tre nätter på Railay Beach utanför Krabi. Dagen startade med att vi passade på att bada innan avresa. Det var superhärliga vågor så barnen surfade för fullt. Dessvärre försvann vår rumsnyckel som Anders hade i badbyxorna. Kommentarer överflödiga. Det doppet kostade 15oo baht men vi hade roligt! Lämnade hotellet strax före ett. Hotellets chaufför lastade av oss på piren därifrån båten till Railay avgick. Det var fullt kaos på piren med mycket folk och flera avgångar samtidigt. När vi står där frågar jag Anders var vagnen är. Den är inte med, alltså kvar på hotellet. När jag tidigare gått med Emma på toaletten såg jag att vår chaufför stod och väntade på nya gäster. Jag sprang därför till honom och bad honom ringa hotellet för att få någon att gå och hämta vår vagn och sedan skicka vagnen med en tuk-tuk. Det var då 15 min innan avgång. Men thailändare fixar ju allt så precis innan vi gick på båten kom en kille springandes med vagnen. Han fick en hel del dricks...

Båtresan gick i alla fall över förväntan. Det gungade inte och båten var inte överfull med folk. När vi närmade oss Railay fick vi dock en liten överraskning. 400 m utanför Railay Beach stannade båten och enl informationen i högtalaren skulle alla till Railay samlas i aktern och kliva ner i en longtailbåt för vidare färd mot Railay. Det gick inte helt lätt för oss. Just då var det höga vågor och skillnaden mellan båtarna var som mest 2 m. Om man lyckades kliva ner i båten när de var som minst så var det en meter. Vi hivade ner barnen och sedan oss själva. Bagaget fick vi hjälp med. När vi kom in till stranden var det bara att bära av allt bagage själva. Kan tillägga att Anders fått jätteont i ryggen dagen innan och orkade innan detta inte ens bära Emma. Men bagaget kom av med hjälp av några tyskar. Jag och Albin letade upp vårt hotell och en "bellboy". Albin visade vart allt bagage var. Fick sedan hjälp att transportera allt bagage från stranden. Hotellet var sedan OK men inte mer. Vårt rum var litet så vi fick byta till ett annat för att få plats.

Railay har vi hört och läst mycket om. Men att komma hit efter suveräna Koh Lanta blev lite konstigt. Förväntningarna infriades inte helt. Efter att ha installerat oss gick vi iväg för att äta en sen lunch. Visade sig att hotellets restaurang var muslimsk så den dagliga lunch-Singhan gick inte att få.

Jag och Emma på restaurang.

Igår chartrade vi en longtail-båt och åkte på utflykt hela dagen. Vi åkte bl a till Hong Island där det skulle vara bra snorkling samt möjlighet att se varaner. Vi åkte kl 0930 på morgonen och efter en timmes färd var vi framme vid Hong Island. Det var en otroligt vacker ö. Snorklingen var super. Det var verkligen som att simma i ett akvarium. Tack Eva för tipset!

Vi hade med oss bröd som vi matade fiskarna med. De åt ur handen på Albin. Efter någon timmes snorkling gick vi på en tur runt ön. Den här ön drabbades ganska hårt av tsunamin så det fanns många minnesmärken och informationstavlor angående tsunamikatstrofen. På ett ställe där alla skadade hade tagits om hand blev vi stående. En dansk kommer då fram och pekar in i berget. Därinne låg en varan. Den såg inte särskilt trevlig ut. Jag hade nog dött av skräck om den kommit fram om man inte varit förberedd. Den såg ut att vara ca 1,5 m. Något kort finns ej, filmade endast. Inbillade mig att han skulle krypa ut från sin håla om det blixtrade.

Albin the fisherman

Efter Hong Island åkte vi till två andra öar. Här snorklar Albin & Elin vid en av öarna. Därefter var batteriet i kameran slut, trist. Vi var tillbaka från vår hellyckade dagstur vid halvsextiden. På kvällen gick vi till Railay East, den andra sidan av halvön. Där hade Albin, Elin och Anders sett en jättegullig apa en annan dag. Emma blev eld och lågor så ett besök hos apan var nödvändigt innan vi lämnade Railay.

Den lilla apan heter Harry och är 3 mån gammal. Han var verkligen jättesöt. Han som hade apan hade hittat honom när han ramlat ner från en kokospalm. Om det är sant vet jag inte men barnens favorit blev han i alla fall. På bilden klättrar han på Emmas mage.

Det här blir det sista inlägget från Thailand. Ikväll flyger vi hem. Kl 19 avgår planet till Bangkok och vid midnatt är det dags att flyga till Stockholm. Om allt går som det ska landar vi i Karlstad kl 09.05 imorgon torsdag.

Kram från oss

Sista dagarna på Koh Lanta

Nu är vi tillbaka på Royal Lanta där vi tidigare bott. Här är det verkligen toppen!

Poolen har vi dock inte badat så mycket i. Vi fick en bodyboard (liten surfbräda) av några danskar som skulle åka hem när vi var på Long Beach. Den har använts flitigt för det är ofta höga vågor som man kan surfa i.
En eftermiddag kom några barn på att de skulle ha en simstafett. Övriga i bassängen kanske inte var helt nöjda över den idén. Men det var framåt 18 så vi lät det hela passera. Kul hade de i alla fall.

I 2 år, 8 månader och 24 dagar lyckades vi att avhålla Emma från att dricka läsk. Hon har vid varje restaurangbesök nöjt sig med vatten, vissa gånger juice men så plötsligt en kväll stack hon ner sitt sugrör i Elins läsk. Vilken lycka! Det var den nöjdaste middagen som Emma deltagit i på den här semestern.

Albin konstaterar nöjt att han dricker sin 47:e cola i Thailand.....

Flätor stod högt upp på Elins önskelista. I torsdags var det dags. Det blev 57 flätor och tog drygt 2 h. Anders och Albin passade på att klippa sig. För detta kalas betalade vi 230 kr.

Självklart skulle Emma också ha flätor. Det blev två flätor och de sitter faktiskt fortfarande kvar.

Elins flätor håller enligt frisören i 1-2 månader. Jag är dock lite skeptisk till det. Då gäller det nog inte att man badar konstant och surfar i vågor.

Idag lördag har vi åkt med en norsk familj som vi lärt känna till ett ställe på Long Beach. Det var jättemysigt ställe där man hade egna bambuhyddor att ligga och sola/slappa vid. Idag var det dock vansinnigt höga vågor med rätt läskiga undervattenströmmar. Barnen hade väldigt roligt och även vi vuxna även om man var lite orolig. Jag lyckades att bli biten av en katt som bodde där på stranden. Jag hoppas att mitt stelkrampsvaccin fungerar.

Ikväll är det sista kvällen på Koh Lanta. Imorgon åker vi med båt till Railey Beach som ligger strax söder om Krabi. Där bor vi i tre nätter innan det är dags för hemfärd. Återkommer förhoppningsvis med ett blogginlägg från Railey.

Hej så länge!

Fiskattacken

Vi har nu bott några dagar här på Noble House. Ett boende som vi bokat här på plats. Det är det hittills enklaste och billigaste boendet. Men rummet är bra och ligger precis vid stranden. Även här mest barnfamiljer och pensionärer. På det här stället är vi helkörda när det gäller att få solsängar. Vi har haft klockan ställd på 0845 för att hinna äta frukost innan den dukas bort. Men när jag har varit vaken vid 0815 och kikat ut så har det varit full aktivitet i poolen. Alla solsängar upptagna både där och på stranden. Vi har i stället lämnat resorten och gett oss iväg på egna utflykter. På frukosten tjuvlyssnade vi på en snorkeldiskussion och fick höra att det finns ett jättefint korallrev med mycket fisk alldeles där stranden tar slut norrut. I förrgår gick vi därför dit med snorklar och cyklop i högsta hugg. Det var verkligen jättefint, Albin & Elin tyckte att det var en riktigt häftig upplevelse. Idag tog vi en tur dit igen. Albin och Anders utgjorde första snorkelparet och då var vi andra vid stranden. Allt var frid och fröjd.

Utanför klippudden fanns korallrevet.

Glasspaus innan det var dags för Elin att simma iväg med pappa och snorkla

Själva snorklingen gick bra. De såg massor av fisk. När de skulle simma tillbaka in till land hände något rätt ofattbart. Det finns en fisksort som hoppar likt delfiner. Fiskarna är ca 15 cm. Vi har sett 8-10 hoppa i bågar. Plötsligt kommer det upp en sådan fisk från vattenytan och hoppar rakt på Elins hals. En ryggfena fastnar i halsen. Jag såg ju inte detta men det såg tydligen helt osannolikt ut. Elin började gallskrika av skräck och smärta. Anders fick ut fenan och bogserade sedan in Elin till land. Efter lunch åkte Anders & Elin till en läkare för att kolla upp det hela. När de kommer till "läkarcentralen" så fanns det inte någon läkare på plats i dag men de kollade på såret och det är inga giftiga fiskar så det skulle inte vara någon fara. Nu är Elin i form igen om än något skeptisk till fortsatt snorkling... När jag skriver detta så befinner hon sig framför mig i poolen där det farligaste är den retsamme storebrorsan. Poolen befinner vi oss vid alltså nu när klockan är 18 lokal tid. Då har alla andra gått iväg och vi är nästan själva här. Vi har lite senare vanor än alla andra. Barnfamiljer och pensionärer är en olycklig kombination av gäster för oss. De är alldeles för morgonpigga.

Igår tog vi en tur till Saladan, det största samhället här på Koh Lanta. Det blev en del shopping. Emma var nog nöjdast över sina flipflops som hon håller på och tar på sig på bilden ovanför. De kläder jag köpte till mig själv var i storlek XXL, visserligen thailändsk storlek men ändå. Ett par shorts var för små och när jag frågade om större fanns det ingen större storlek. Jeanette, jag följer med på varje NJoy-pass fr o m hemkomst!

Solnedgång

Elin och Emma busar.

Emma partar loss på en restaurang....

Imorgon byter vi tillbaka till Royal Lanta där vi bodde innan vi åkte till Koh Mook. Nu har vi "bara" en vecka kvar. Det gäller verkligen av njuta innan vi kommer hem till vintern. Barnen börjar längta efter sina kompisar. Albin längtar även väldigt mycket efter sina sportaktiviteter. Det gör inte vi lika mycket. Ängevi ishall står sig inte särskilt bra i konkurrensen med Koh Lanta. Kram från oss!