Vårt transportmedel.
Öde stränder, man fick verkligen plats....

Utsikten från frukostbordet var inte riktigt densamma som hemma vid frukostbordet. 
Anders & Emma badar


Vi var knappt uppe på stranden någonting utan vi höll oss i vattnet. Det var otroligt varmt och fläktade ingenting.



Man fick låna kajaker och det var vi såklart tvungna att testa på. Det var tänkt att det bara var Anders, Elin och Albin som skulle paddla. Jag och Emma skulle gå längs stranden men det gick ju såklart inte Emma med på. Emma är just nu inne i en trotsålder som de andra två barnen inte varit i närheten av. Restaurangbesök och Emma är inte helt lyckade kombinationer. En barnpsykolog skulle nog få mardrömmar om de hörde Emmas föräldrar växla mellan mutor och hot. Förresten skulle nog en barnpsykolog inte klara av att vara i Thailand för det verkar som om rätt många föräldrar även tagit semester från att vara föräldrar. Här är allt tillåtet. Det klättras i magnoliaträd så att blommor och grenar går av. Restaurangerna utgör hotellets lekpark. Riktigt så långt har vi inte släppt Emma än men vi har inte åkt från Thailand ännu....Ja, ja det var ett sidospår tillbaka till Koh Mook nu. Stranden är alldeles kritvit och det låter som knarrande snö när man går på den. Här skulle vi nog kunnat stanna längre än de två nätter vi bokat. Det blir dock dyrt att vara här ute. Restaurangen har priser som är det trippla eller åtminstone dubbla jämfört med de dyrare restaurangerna på Koh Lanta. Konkurrensen är inte direkt mördande om man säger så.

Vi var på stranden ända tills dess att solen gick ner och det blev mörkt.
Anders & Emma badar
Vi var knappt uppe på stranden någonting utan vi höll oss i vattnet. Det var otroligt varmt och fläktade ingenting.
Vår bungalow, eller bunge som stockholmarna säger... Tror att hela Stockholm firar sitt sportlov härnere. För majoriteten av svenskarna är stockholmare.
Man fick låna kajaker och det var vi såklart tvungna att testa på. Det var tänkt att det bara var Anders, Elin och Albin som skulle paddla. Jag och Emma skulle gå längs stranden men det gick ju såklart inte Emma med på. Emma är just nu inne i en trotsålder som de andra två barnen inte varit i närheten av. Restaurangbesök och Emma är inte helt lyckade kombinationer. En barnpsykolog skulle nog få mardrömmar om de hörde Emmas föräldrar växla mellan mutor och hot. Förresten skulle nog en barnpsykolog inte klara av att vara i Thailand för det verkar som om rätt många föräldrar även tagit semester från att vara föräldrar. Här är allt tillåtet. Det klättras i magnoliaträd så att blommor och grenar går av. Restaurangerna utgör hotellets lekpark. Riktigt så långt har vi inte släppt Emma än men vi har inte åkt från Thailand ännu....Ja, ja det var ett sidospår tillbaka till Koh Mook nu. Stranden är alldeles kritvit och det låter som knarrande snö när man går på den. Här skulle vi nog kunnat stanna längre än de två nätter vi bokat. Det blir dock dyrt att vara här ute. Restaurangen har priser som är det trippla eller åtminstone dubbla jämfört med de dyrare restaurangerna på Koh Lanta. Konkurrensen är inte direkt mördande om man säger så.
Vi var på stranden ända tills dess att solen gick ner och det blev mörkt.
Imorse åkte vi tillbaka till Koh Lanta. Vi rör oss fortfarande bland svenska deckare. Vi hade sällskap av Wallander alias Krister Henriksson i vår speedboat. Han såg härjad ut, såg knappast ut som han varit på en paradisö, snarare två veckors hårt festande på Phuket.
Hälsningar till alla er hemma, särskilt vår personliga snöskottare Jeanette!